Ibland ställs man inför ett vägval, helt plötsligt upptäcker man att arbetsbördan är alldeles för tung i förhållande till avkastning. Kroppen signalerar desperat " stopp " och någonstans långt där inne börjar man lyssna till dess signaler och helt plötsligt vet man, jag måste välja NU om jag ska få uppleva en framtid tillsammans med barn och barnbarn. Skönt att man till sist förstår att flera års stresshanteringskurser, terapi-samtal ändå tills sist lärt mig något. Att helt plötsligt upptäcka att verkligheten inte stämde med den uppmålade bilden gör att besvikelsen blir stor och ja.. ännu större när man förstår att det jag jagat efter inte fanns där utan det krävs minst ett år till av samma hårda arbete för att nå dom målen. Ett år kan tyckas kort när man är så nära men när kroppen är så slutkörd,då är ett år lång tid och då är inte valet svårt.För tänk om man skulle strunta i kroppens signaler och bara tuta på. En vacker dag når jag mina mål men då har jag i bästa fall kollapsat totalt och i värsta fall ligger jag med näsan under marknivå, vad ska då med all belöning till ? Det som däremot är svårt är att förstå en del kollegors attityd i samband med att jag ser om mitt eget hus i form av att måna om min hälsa samt ekonomiska aspekter. Att då bli behandlad som om jag begått mord är för mig en gåta. Hade mitt hårda arbete givit mig det jag anser hårt arbete är värt ja då naturligtvis hade jag inte varit intresserad av någon annan inkomstmöjlighet.
Allt detta har fått mig att förstå varföt vi kvinnor aldrig kommer få samma lön för samma arbete i jämförelse med männen, ordspråket att kvinnans värsta bödel är kvinnan själv, stämmer i varenda ord. Här sätter jag ned foten och talar om att den uppmålade bilden inte stämmer, tänk vilket gyllene tillfälle att för dom som kommer efter att också sätta ned foten och säga att " Nej, vi vill inte lägga ned så mycket arbete i förhållande till ekonomisk ersättning. Kanske kan då företaget få upp ögonen och förstå och inte minst respektera det hårda arbete som många av oss gör och därmed mjuka upp vissa regler och det bästa av allt ändra regler så att belöningen i plånboken gör mödan värt. Detta var en chans som inte togs utan istället lät man rädsla och avundssjuka råda och helt plötsligt fick dom svaga en chans att regera genom att intrigera, snacka skit, vända kappan efter vinden, allt för attkunna känna sig viktiga. Vad får vissa människor att tro att helt plötsligt så kan dom inte få ledning och hjälp mot sina mål, bara för att ledaren gör val som är nödvändigt och som överhuvudtaget inte skulle märkts i fortsatt arbete. Hade inte ledaren låtit ärlighet och omtanke låtit råda så hade fortfarande inte dess val varit synliga och ingen förändring i arbetet hade synts. Helt plötsligt står det klart att det är många som aldrig mer kommer att ingå i den innersta kretsen och aldrig mer ägnas en enda minut. När livet tar sådana vändningar av ett personligt beslut och resultatet blir så fullständigt ofattbart omoget, då när tiden fått gå ett tag så infinner sig glädjen över beslutet som togs, lättnaden infinner sig över att få gallra bort illojala,svekfulla personer som vistats i ens närhet under så många år. Inget ont som har något gott med sig.
